Vi måste ha vilda landskap tillgängliga för oss, skrev den amerikanske författaren Wallace Stegner, om inte annat än att stå vid deras utkanter och blicka in i dem.
Jag minns första gången jag såg en tumlare. Jag måste ha varit elva eller tolv och satt i en liten Zodiac med fyra hästkrafter på östra sidan av Storskjær i Drøbaksundet. Den lilla tumlaren är en av de allra minsta valarna och blir sällan mycket större än en åttondeklassare. Den har en trubbig nos och ser ofta vänlig ut på bilder, som om den ler. Men den här skrämde verkligen livet ur mig. Jag måste ha sett ryggen, för det som dök upp bredvid gummibåten var något svart, glatt och ärrat. Det såg ut som bakhuvudet på något som hade drunknat och vaknat till liv igen eller en relic från forntiden.
När jag insåg att jag hade sett en tumlare blev Oslofjorden ännu mer av ett mysterium än den redan var. Min mamma var lärare, och varje sommar kunde familjen tillbringa åtta hela veckor i en liten stuga i Drøbaksundet. Stugan låg idylliskt precis vid vattnet, och en brygga skyddade en liten sandvik där vi badade, plockade blåmusslor och fångade plattfiskar på storleken med femkronor.
FÖR ATT LÄSA DENNA ARTIKEL MÅSTE DU PRENUMERERA PÅ UPSTRMS+.
Du kan prova i EN MÅNAD för 5 KRONOR.
UPSTRMS+ kostar endast 49 kronor per månad. Eller så kan du stödja oberoende journalistik och köpa paketet som även inkluderar Skandinaviens finaste pappersmagasin. Du väljer.
Gå hit för att se olika alternativ, eller logga in här om du redan är prenumerant.
Vårt digitala abonnemang kostar mindre än en fancy kopp kaffe per månad och ger dig tillgång till alla nya artiklar och en rikhaltig arkiv om flugfiske och flugfiskekultur.
Har du inget konto? Skapa ett konto helt gratis här.
Genom att använda 1-stegsregistrering eller genom att skapa ett konto samtycker du till Oppstrøms AS sekretesspolicy.
