En öring suger i sig en cikada någonstans i Patagonien. Det föder världens bästa storöringsfluga, oavsett vad den bortgångne amerikanske författaren John Fante tycker om saken.
Den här historien blev nedkladdad i affekt i januari 2014, direkt efter att vi kom hem, och det påstods i texten att min kurs i livet hade förändrats och att det var bra. När historien nu introduceras, ser jag att detta är långt ifrån sant och att den nya Geir är en bättre och mer harmonisk medmänniska.
En dag utanför Oslo Sportslager såg jag en man stå rakt upp och ner på trottoaren och titta framför sig med shoppingkassarna vid fötterna. Vad tänkte han på? Hade han upplevt något? Det var inte skyltfönstret som hade stoppat honom, och trafiken tickade förbi. Jag stod en stund och tittade på honom och insåg att det kunde ha varit jag. Kanske var det jag? Nu ska du få höra...
Efter en dags vandring längs Rio Secreto kom vi till en älvsträcka där bottenstenarna var täckta med slemmiga alger. Ganska konstigt, för hela vägen upp från sjön hade flodbädden varit ren och torr. Inte riktigt ...