Ved evighetens bredder

Hu! Det regner og det blæs.

For langt nord i fjellom,

djupt under hellom,

der leikar det.

(«Liti Kjersti og bergekongen», trad. middelalderballade)

***

Jeg skriver ikke dette for å unnskylde meg, eller for å få forståelse. Jeg vet selv at rettens kjennelse var feil, hvor lite sannsynlig det enn måtte virke. Og jeg bryr meg ikke lenger; ikke om folk, om mat, om søvn. Kroppen er nummen, bortglemt i en av sinnets bakevjer. Tankene mine kretser hvileløst om kun en eneste ting, et eneste sted. Stedet der det skjedde, alt dette jeg nå skal fortelle, noen sommerdager på begynnelsen av 2000-tallet.

(artikeln fortsätter)

För att läsa den här artikeln måste du prenumerera på Print + digital eller Digital.

Gå hit for å se samtlige alternativer, eller logga in här om du redan är prenumerant.

Vår billigaste prenumeration kostar lika mycket som en kopp kaffe i månaden, och som prenumerant stödjer du även produktionen av viktig journalistik om vildlaxen.

Har du ikke konto fra før? Lag en konto helt gratis här.

Genom att använda 1-stegsregistrering eller genom att skapa ett konto samtycker du till Oppstrøms AS sekretesspolicy.

sv_SE