Stor öring på torrfluga

Magnus Askeland med ett praktexemplar från Finnmark. // Foto: Andreas Lium

Erfarenhet från över 1600 dagars jakt på de största, sammanfattat med cirka 1600 ord. Här är några av de lärdomar jag fått med mig.

Den här artikeln ska inte nödvändigtvis bara handla om flugfiske efter stor öring som fångad på torrfluga. Med det menar jag att de är riktade mot storöring just där du fiskar. Det är nämligen så att de största öringarna i ett givet område uppvisar beteendemässiga likheter. Oavsett om det är i bäcken där du växte upp, eller favoritälven i Finnmark. För att förenkla lite: Fisken gör ingen nämnvärd skillnad på om den är sju hekto eller tre kilo, så länge den är chefen i sin miljö.

Jag vill betona att denna artikel präglas av mer eller mindre kvalificerat tänkande, baserat på mina egna erfarenheter och iakttagelser.

Inte smartare

De största fiskarna är varken dumma eller smarta. De har bara mer livserfarenhet. De har också en tyngre kropp att röra på, och är i de flesta fall mindre utsatta för predation än små fiskar. När det gäller det senare kommer enkel logik att få oss att tro att stora öringar borde vara tuffare och mindre skygga än sina mindre arter. Detta vet vi inte stämmer. En trolig förklaring är att vaksamhet är en viktig nedärvd egenskap, en förutsättning för att leva tillräckligt länge för att växa till maximal storlek.

«Det finns en anledning till att den har blivit så stor», säger man ju ofta.

(artikkelen fortsetter)

För att läsa den här artikeln måste du prenumerera på Print + digital eller Digital.

Gå hit for å se samtlige alternativer, eller logga in här om du redan är prenumerant.

Vår billigaste prenumeration kostar lika mycket som en kopp kaffe i månaden, och som prenumerant stödjer du även produktionen av viktig journalistik om vildlaxen.

Ved å bruke 1-trinns-registrering eller ved å opprette en konto, samtykker du til Oppstrøms AS sin personvernerklæring.

sv_SE