Springfjærer, tannhjul og gammel skitt. // Foto: Ole Jørgen Grumstad

Daiwas sång

Historien om en fluesnelle og tiden som går.

Jeg husker at jeg fikk en fluestang av min farfar, jeg var vel rundt tyve år gammel. Stanga hadde ikke snøre, men den hadde påmontert en flott Daiwa-snelle med høylytt knurr. Ikke forsiktig lightweight-knurr. Overraskende høy knurr. Lyd av det jeg antar er springfjærer, tannhjul og gammel skitt. En forgylt spilledåse for bemidlede menn som har passert middagshøyden.

De som har fortalt barn at man må være stille på fisketur, de har jugd. I hvert fall hvis de har hatt den snella. Nymotens lightweight-sneller har en høyfrekvent, irriterende, elektrisk summing. Daiwa-snella hadde en lyd man snudde seg etter. Anerkjennende nikk, glis og sikkert noen som hytter med neven fordi det er søndag. Den lød som Eleanor i «Gone in Sixty Seconds».

Om jeg kommer til å fortelle mine barn at man må være stille på fisketur, mens Daiwa synger i bakgrunn? Åpenbart. Det føles på et vis nobelt å videreføre tradisjoner og løgn.

På min jakt etter snøre måtte jeg til en ikke ukjent fiskebutikk rett utenfor Oslo. Jeg tok med stanga og strena inn i butikken. Femten minutter senere etter at eks antall ansatte hadde vifta stanga og sagt ord som aksjon, ...

För att läsa den här artikeln måste du prenumerera på UPSTRMS+.

Du kan prova i EN MÅNAD för 5 KRONOR.

UPSTRMS+ kostar endast 49 kronor per månad. Eller så kan du stödja oberoende journalistik och köpa paketet som även inkluderar Skandinaviens finaste pappersmagasin. Du väljer.

Gå hit för att se olika alternativ, eller logga in här om du redan är prenumerant.

Vårt digitala abonnemang kostar mindre än en fancy kopp kaffe per månad och ger dig tillgång till alla nya artiklar och en rikhaltig arkiv om flugfiske och flugfiskekultur.

Har du inget konto? Skapa ett konto helt gratis här.

Genom att använda 1-stegsregistrering eller genom att skapa ett konto samtycker du till Oppstrøms AS sekretesspolicy.

sv_SESV