FILM OG BILDESPESIAL: Noen ganger er det best å ikke vite. For eksempel når det som løfter hodet på en glatt elvestrøm foran deg, med all overveiende sannsynlighet, er den største ørreten du noen gang kommer til å fiske på i ditt liv.
Den största. Och med rejäl marginal till den näst största du kan föreställa dig. Då är det bra att tro att fisken är en normal stor öring, säkert över tre, men absolut inte över fyra. Jag kan inte säga att jag visste. Jag kan inte ljuga för mig själv om det, för att på något sätt krydda historien med en sorts självkontroll av stål.
Flugan landade några meter ovanför de vakringarna, seglade stilla mot kanten på nacken, och jag visste ingenting om vad som komma skulle. Jag kunde ha gjort mycket fel i förväg, om jag hade vetat. Förmodligen skulle jag bränt hela möjligheten på grund av nerver. Fått tillbringa resten av mitt liv med att landa stora och fina öringar som aldrig skulle nå upp till denna som jag hade lyckats slarva bort genom en plaskande utlägg, för att jag visste hur stor den var innan. Jag skulle aldrig ha klarat det. Inte en chans.

Å andra sidan känner jag mig lurad på ett av livets sällsynta ögonblick. Det finns få sådana upplevelser i livet, åtminstone i mitt. Jag minns en gång när jag, helt ovetande, kom in på en nattöppen kiosk som höll på att bli rånad. I några sekunder, säkert tio, stod jag i vägen för en man med ett hagelgevär som pekade rakt mot mig. Han visste inte vad han skulle göra. Det sådana sekunder av spänning jag pratar om. När utfallet verkligen gör skillnad för dig och du har en möjlighet att reflektera över just det, innan det händer.
(artikeln fortsätter)