Det är vår, och Lars har alltid förundrat sig över vårfiskets svårigheter – hur krävande det är när våryra fiskare möter vårskeptisk fisk.
Med flera Fimbulvintrar färskt i minnet är det befriande att känna den solvarma vårskogen som vaknar till liv. Vid samma tid förra året stod jag här med skidor på fötterna och isen låg fortfarande metertjock. Nu är det bara ruttna snödrivor kvar där solen inte biter.
Hängmyren är genomvåt efter snösmältningen. Den gamla stocken som ska föra mig säkert över ligger djupt i leran och jag måste smyga fram foten för varje steg. För trettio år sedan bar vi fisk in till denna sjö och balanserade ut på samma stock. Vi såg förvirrade små öringar tveksamt försvinna ut i sitt nya habitat. Om några av dessa fortfarande är vid liv vore det ett mirakel, men vartannat år bärs det in nya kullar, så som människor före oss har gjort i tusentals år.
Naturreservatet
Det tar ett par timmar att ta sig hit. Några gamla eldstäder är det enda som vittnar om att det finns fler som söker sig till denna lilla ficka av orörd...